Rabarberns gåta, dold bakom två hundra år utav glömska
Vid foten av ett berg där en Gudinna en gång föll vilade en liten by. I den byn så låg ett litet hem där det växte vackra träd, blommor...
Jag blev till i människans gryning, jag var med genom glädje och sorg. Jag har inspirerat både sång, dikt, religioner och hantverk. Människor har stridit och till och med dödat för mig. Tills sist blev jag nästan bortglömd, en bit historia, omsjungen och efterlängtad men aldrig fullt förstådd.
Men nu har jag blivit pånyttfödd. För jag lämnad er aldrig, jag bara väntade på att ni skulle minnas hantverksglädjen igen och återigen skapa något fantastiskt.
-Erica Sandberg