Det var en gång tre sagor som uppstod ur frosten, de reste genom natten för att finna sin väg hem. Vi höll dom vid liv genom skald och sång, och sjöng dem så att de aldrig skulle bli bortglömda. Nu måste vi sjunga dem ännu gång och sända dem ut i världen på nya upptäcktsfärder.
I flera år så har mjöderiet Mjödhamnen samarbetat med företaget Grimfrost för att skapa tre olika mjöd som drar sin inspiration djupt ur den skandinaviska historian och dess mytologi. Under föregående år, 2022 så skrev jag om dem alla tre var för sig, vilket var ofantligt intressant. I början av 2023 så lanserade Mjödhamnen nya uppdaterade upplagor av samtliga mjödsorter ur serien, och nu är jag mycket nyfiken att utforska dem alla ännu en gång.
SuttungR Brew, ett klassiskt lingonmjöd står först på tur. Mitt första intryck var initialt positivt då den ny sötman träffar väldigt snabbt, men ju mer jag dricker av den desto mer tveksam blir jag till det här nya receptet. Den nya SuttungR är sötare än förr, men den berömda s.k. mjöd-trippeln är dessvärre försvunnen. Jag skrev utförligt om detta i min senaste november-krönika förra året, hur SuttungR Brew hade tre olika distinkta smaker efter varandra, dvs. honung, lingon och tallskott. Dessa tre kom fram om man följde den gamla mjöd-regeln: genom att smaka först och lukta sedan, och till sist smaka igen. Detta skapade en perfekt balans mellan de skiftande smakerna och doftupplevelserna.
I den nya versionen så är lingon den första smaken, den andra är ren sötma och en tredje kunde jag först inte hitta, men efter att ha provat mig fram så upptäckte jag att om man skiftar på konceptet att ”smaka först & lukta sen” och i stället börjar med doften så lockar det fram smaken av tallskott igen till min stora glädje.
Jag har även testat mjödet mot en god bit Gustafskorv för att se om det lockar fram något nytt men kombinationen dövar korvens rökighet och mjödets smak blir bara fadd. Tidigare så skulle jag ha rekommenderat SuttungR som middags mjöd men efter lite omvärderande så vill jag nu snarare rekommendera den som fördrink eller till efterrätten.
Så vad är mina tankar om den nya versionen? Den nya SuttungR Brew är både frisk, söt, har en fantastisk röd färg och är faktiskt en riktig publikfriare som jag tror kommer tilltala många nya som vana mjöd drickare.
- Min personliga besvikelse kommer från att jag var så fäst vi den berömda mjöd-trippeln, och har därför svårt att släppa den. Men om jag bortser från den smakupplevelsen som jag saknar och i stället försöker låta det nya receptet få stå på egna ben och därmed bedöma mjödet som en ny variant, så är det faktiskt ett riktigt bra mjöd som sticker ut på sitt alldeles egna unika sätt.
Bears Feast var tidigare en djupdykning in i blåbärens värld. Det var den smak som agerade som kompassnål genom en komplex upplevelse som var jämförbar med en riklig vinprovning. Bears Feasts nya recept har fortfarande alla smakerna av ett gott rödvin, friskhet, fyllighet, kryddighet och någonstans i eftersmaken så finns det en liten hint av honung. Så, vad har förändrats?
Det nya receptet är inte längre ett rent blåbärs mjöd, utan innehåller nu även svarta vinbär och fläderbär. Detta skedde pga. att blåbärs skörden 2022 var alldeles för liten, och i stället för att göra en mindre och dyrare jäsning valde Mjödhamnen att experimentera fram något nytt. Genom att blanda Bears Feasts ursprungs sats med mjödet Höst, så det är nu ett s.k. blend-mjöd i stället. Denna blandning ger mjödet en syra som det inte hade förut, vilket är ett intressant tillskott. - I många fall så behöver inte mjöd dekanteras, de flesta av de mjöd som jag smakat har visat upp hela sin smakprofil från första stund. Det finns självklart alltid mer som gömmer sig under ytan, men till skillnad från vin som tarvar en särskild provsmaknings teknik för att kartlägga alla de nyanser som döljer sig under ytan i vinets smak-palett, så är mjödets alla smaknyanser mer lättillgängliga, vad du ser är vad du får. Detta är häpnadsväckande nog den första gången jag varnar för att dekantera, just eftersom att syran snabbt kommer ta över och dessvärre få alla andra smaker att blekna bort.
Mitt betyg är alltså att det står sig väl nog som ett alternativt rödvin och kommer troligen tilltala många nya mjöd drickare, men själv är jag återigen besviken. Jag upplever att den fylliga blåbärs smaken som jag förväntade mig inte var där och mjödet känns ärligt talat lite urvattnat. Tanken slår mig att jag kanske har blivit bortskämd med exceptionella mjöder, för den nya versionen smakar ändå som ett gott rödvin, till och med doftar som ett. Men det är inte vad det en gång var, och Bears Feast har bara inte samma karaktäristiska fyllighet längre. Jag får helt enkelt vänta och se vad som komma skall, när nästa års produktion uppenbarar sig.
Jarls Brew var en dryck för kungar, med de renaste honungs tonerna och dess djupa sötma, och den upphör återigen inte att förvåna mig. Den nya versionen av Jarls Brew är definitivt den intressantaste av de tre, då den inte har förlorat sin komplexitet utan snarare vunnit ännu mer.
Smakerna som slår mig är som ett fyrverkeri som inte avstannar, dom tänder en rökelse av honung i munnen, till detta så bidrar mjödet med en bismak av nötter och när du drar in doften av vitklöver-honung och vanilj så blir smaken fruktig och känslan blir nästan lite lekfull.
- Nya Jarls Brew är en otrolig kavalkad av smaker, en blandning av nötter, rök, vanilj, fruktkaka och flyktig honung. Detta gör Jarls Brew till den första mjöd-kvartetten jag stött på, och först nu kan jag med gott samvete säga att den verkligen blivit ett riktigt intressant dessertmjöd värdig en kung!
Så här sitter jag nu, med tre nya versioner av gamla favoriter, och väger mina tankar och känslor mot varandra. Det är en krönikörs uppgift att vara analytisk men också att vara subjektiv. Även om jag i grunden är en nyfiken person som gärna provar nya saker, så kan jag också vara väldigt nostalgisk. Så när jag hittar något jag gillar så vill barnet inom mig att saker inte skall förändras, även om den vuxna delen av mig vet att förändring är oundvikligt.
- Det har definitivt varit en utmaning att undersöka de tre nya varianterna, som ärligt talat är värda att kallas tre helt nya mjöder. Grimfrost nya mjöd har bjudit mig på både besvikelser, överraskningar och nya upptäcktsresor, men framför allt - självreflektion. Jag har fått utmana mina egna spärrar och förväntningar, samt omvärderat några av mina personliga fördomar och utforskat nya vägar.
Till sist så avslutar jag nu sagan om de Grimfrost mjöd som var, och börjar slå in på en ny stig in i mjödets vida värld, och var jag mig än vänder så är ingenting sig likt- och allt är lika spännande!
Så avslutas sagorna om Grimfrost för denna gång….