top of page
  • Skribentens bildErica

Borta med vinden, flög min själ och min längtan

Vart än vinden har rört sig så har människan undrat vad den för med sig till oss. Onda eller goda nyheter, möjligheter eller svårigheter. Till sjös har vi önskat att vinden skall blåsa stark nog att fylla våra segel men fruktat när den blåser upp till storm. Så det är med inte så lite nyfikenhet jag tar upp ett mjöd som fötts ur förändringens vindar som verkar ha svept bort och sedan svept tillbaka igen.

Jag har länge följt Mjödhamnen och detta unika mjöderi vars resa, som tack vara Mjödbussen har gjort det möjligt för tillverkarna på Mjödhamnen att kunnat resa runt i Sverige och skapa mjöd från många olika platser med diverse olika ingredienser. Det är en stor och spännande variation av mjöd där några har blivit storsäljare och självklara på menyn vid varje mässa och marknad, och några har blivit mer obskyra. Så det är nu helt utan någon förutfattad mening eller förkunskap som jag dyker in i mjödet Tatt av Vinden. Låt oss börja på ett uppenbart ställe. Vart kommer den ifrån och vad innehåller den.


Flöghult är en liten ort vid stranden av Flåghulttjärnen, i Bohusläns landskap som nästan ligger vid gränsen till Norge. Här finns den gamla Kallkällan som en gång användes av ortens läskedrycksfabrik, och en gång i tiden så fanns det mängder av små läsk/ölbryggerier i Sverige som alla producerade sin dricka med lokalt vatten för att skapa sin egen distinkta stil. Deras tid är sedan länge förbi men Kallkällan ha ännu en gång gett oss vatten, denna gång för att skapa ett mjöd.

Tatt av Vinden är ett av Mjödhamnens äldre mjödrecept från företagets tidigaste dagar och hantverket bakom det är inte lika raffinerat som de mjöd jag skrivit om tidigare men det är också en del av utmaningen som gjort att mjöderiet utvecklats så otroligt mycket. Mjödet är gjort på en blandhonung från raps, blåklint, sälg, lind och timotej (ett väldigt specifikt gräs) - alla med sina egna unika smakar och egenskaper.


-          Raps, oljeväxten som med sina lysande gula blommor lyser upp många av våra vackra skördefält. over hela Svea rike. Raps är en hybrid av rova och kål som uppstått helt utan människans inblandande hand, men som definitivt använts flitigt av oss. Rapsen producerar mycket pollen och nektar och är därför mycket attraktiv för insekter. Rapshonug är en mycket vanlig sort-honung som har en mild och trevlig smak, men det allra vanligaste användningsområdet är rapsolja. Rapsoljan används frekvent som matlagnings-oja, och även inom biodiesel- sektorn.


-          Blåklint (Cyanus segetum) ”Cornflower" som det heter på engelska, är en europeisk blomma som exporterats till många olika platser runt om i världen. Denna växt har historiskt använts både i medicinskt bruk, mot hudåkommor samt till växtfärgning.


-          Sälg är väl utbred i Sverige och används ofta som djurfoder. Den är också viktig för att dess nektar är protein- och energirik och är därför mycket viktig som första näringskälla för nykläckta larver och andra insekter.


-          Lind, detta förnämlig träd, med dess bedårande vårblommor som i sig innehar en svag honungssmak som man kan använda i te istället för andra blommiga örter. Lindblomste har en lugnande effekt, och sägas vara bra mot förkylningar, infektioner och kan verka lätt febernedsättande. Honungen i sig har jag grundligt redogjort för i en tidigare krönika.


-          Timotej: Detta är ett av Sveriges vanligaste ängsgräs och odlas ofta som foder, men den har även en rad hälsobringande egenskaper. Timotej verkar som en inflammations hämmare och kan motarbeta frisättningen av histamin. Utöver att hejda allergi så har den även egenskapen att motverka trötthet


Vid första anblick så har jag alltså ett mjöd vars ingredienser är djupt rotade i skandinavisk natur. Låt oss då se vad denna kombination kan smaka. Jag börjar med att prova det rumstempererat i en ett kupat mjödglas.

Tatt av Vinden är ett syrligt mjöd, med bara en kort aning av sötma som märkligt nog dyker upp i mitten av tungan i stället för spetsen. I slutet så är en en aning besk, inte alls skarp utan snarare en flyktig beska som sen övergår i smaken av jäst.

En snabb inflik, jag uppskattar inte smaken av jäst i det jag dricker, men mer än den dåliga smaken så irriterar det mig att det förstör balansen i mjödet. Under jästen kan jag känna den familjära smaken av lindhonung och något blommigt som jag bara kan anta är blåklinten. För en sekund så känner jag dem där innan jästen dövar dem igen och det ger mig den sorgliga känslan att det här mjödet kunde ha varit bättre än det är. Tros den obehagliga eftersmaken så ville jag inte ge mig utan försöka testa mjödet mot olika smaker.


Denna krönikans smak-meny är en något av en splittrad blandning, den har inte samma planering som tidigare menyer utan består helt enkelt av vad jag hade i mitt skafferi för stunden.


-          Tillsammans med nötfärs kryddad med lök och örter så blir mjödet tyvärr bara syrligare och jästen ännu tydligare.


-          Syrade grönsaker i äggröra dämpar jäst-smaken och för en sekund så smakar mjödet friskt och nästan mustigt men smaken är flyktig och stannar inte kvar.


-          Kalkon mortadella mot det här köttet så blir mjödet nästan sött igen för en kort sekund men sedan kommer jästen tillbaka med sin långa och påtagliga eftersmak.


-          Sista smakprovet består av rödvinssås jag en gång gjort, vin brukar normalt surna när det vägs mot sötman av mjöd men inte den här gången. Det är mjödet som tappar sötma bredvid såsen och smaken av mjödet försvinner bara bort.


Det går inte att komma runt att detta mjöd är en besvikelse, inte bara för att dess smakprofil är för svag och onyanserad (extremt ovanligt för professionellt jäst mjöd), för att kunna påverkar det olika sakerna jag ätit till. Men det som gör mig mest besviken är insikten att det här mjödet kunde ha varit bättre. Blandningen av lind och rapshonung med timotej och blåklint borde kunna bli ett riktigt gott mjöd men överjäsning har förstört det. Ju mer jag dricker av det desto mer känner jag att min mage protesterar.    

Men jag ångrar aldrig att utforska mjödsorter eller utforskandet av själva hantverket bakom mjöd. Det här gamla receptet är lite klumpigt och jäsningen har gått för långt men någonstans så kan jag känna idéen om vad det kunde ha varit. Skulle Mjödhamnen återvända till det här receptet och göra det rätt så skulle jag ge Tatt av Vinden en ny chans


Nu lämnar jag dig kära läsare, med att kontemplera över att även om dina första försök inte blir lyckade, så kan du alltid försöka igen



6 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Commenti

Valutazione 0 stelle su 5.
Non ci sono ancora valutazioni

Aggiungi una valutazione
bottom of page