Nästan varenda saga som jag hört eller sett relaterar till skogen på något sätt, för skogen har under många tusentals år spelat en väsentlig roll för människan. Den har varit en källa till skydd, mat, resurser och mycket inspiration för mytologi och folktro. Sedan långt innan Vendeltiden här i Norden och ända fram till idag, så har vi försökt tämja skogen för både dess nytta och dess skönhet, och av alla träd så är tall, även kallad furu, fortfarande ett av de vanligaste träslagen. Tallen användes en gång i tiden till kolmilor, detta gör de fortfarande, speciellt på Gotland och Åland där dom ännu är aktiva. Torr tall, eller s.k. töre bildar en sorts tjära som är väldigt lättantändligt, detta gör att tallen fortfarande är ett populärt träslag bland frilufts folk. Utöver tändved så är tall en bra hantverksmateriel och naturmedicin. I de nordiska trolska skogarna har vi i generationer jagat, plockat bär och fällt träd för ved och byggmaterial. Ibland även gått vilse och fått stöta på tomtar, troll, älvor och självaste skogsrået. - Visst du att tallen även gett smak till en mölska?
Även om varje krönika släpps i slutet av varje månad, så påbörjas processen så fort den senaste krönikan publicerats. Så för mig representerar denna krönika hela maj månad, från början till slut. Valborg representerar första dagen av sommaren, det är en högtid som har en speciell plats i mitt liv, en tid av både stor glädje och förväntan, men även sorg. Som student i Uppsala så hälsade jag varje år våren välkommen, sittandes i Observatorieparken med öl, vin och mat i goda vänners lag. Min fascination för alkoholhaltiga drycker, hur de interagerar med mat och den plats de har i vår kultur och vårt sociala liv har funnits med mig sedan dess, och när jag introducerades till mölska och mjöd så var det en självklarhet att dyka ned i en ny värld av smaker och dofter. Så här är jag nu, lyckligt lottad att få vara krönikör och dela denna fascination med dig som läsare.
Mölskans ursprung och bryggnings-process har jag redogjort för i detalj i februaris krönika 2023 (länk) så låt oss lämna det bakom oss och i stället dyka rätt ner i den senaste mölskan, Tallstrunt. Själva ordet tallstrunt är gammalsvenska och betyder i själva verket ”unga Tallskott”. Hur gammalt ordet tallstrunt är kan jag inte säga med säkerhet, men det används fortfarande i vardags tal på Gotland, och tidigare så har det troligen varit allmänt känt och använt i det vardagliga svenska språket. Den äldsta referensen jag känner till kommer från Carl Michael Bellmans verk: i Fredmans Epistel nummer 80, Liksom en Herdinna, där det i den sista strofen nämns att Ulla Winblad spiller Tallstrunt på kjolen. Jag skulle gärna uppehålla mig vid etymologin och Bellmans dikter men nu är det mölska jag ska fokusera på.
Första smaken av Tallstrunt ger en känsla av friskhet, tätt följt av en trevlig beska. Tallstrunt har en fin balans mellan lager och ale i början, men visar snabbt tydliga drag av Pale Ale och en antydan till IPA i eftersmaken. Doften är frisk och lätt som vilken lager som helst, men med en svag ton av sötma där mölskans magi ger sig till känna. Smaken förändras tydligt av doften, den lyfter alla smakerna, dämpar beskan och ger mölskan en fyllighet.
När jag skriver eller berättar om mjöd, så går jag mer än gärna in i detalj om hur, varför, när osv., och proceduren att smaka först och lukta sedan är sedan länge en av dessa detaljer som tåls att upprepa, eftersom fermenterad honung är så utpräglat rik i både smak och doft, speciellt när dessa två komponenter kombineras i ”rätt” följd. - Mölska, åh andra sidan, har en mycket mildare doft, detta kanske beror på att de bara delvis är honungs baserade, med en djup maltbas som lyfter mölskan och ger den ett rikare djup än många öl, men inte en lika stor komplexitet som hos ett mjöd. Summa summarum och många spekulationer senare så har mölskan alltså en mildare doft och bör smakas av på samma sätt som en öl. Tallstrunts smak är fyllig redan som den är men tillsammans med dess doft så blir den snäppet rikare på alla sätt.
Precis som ljust och fylligt öl så passar Tallstrunt till både kött, fisk, fågel, färska grönsaker och rotfrukter, och vinner mycket på att drickas i sällskap av stekt eller grillad mat för att locka fram smakernas nyanser. För att testa något lite annorlunda denna gång har jag beslutat mig för att utföra ett smak experiment med klassiska bartillbehör och tilltugg, såsom korv, nötter och ost.
- Rökt älgkorv manar fram en friskhet i smaken, med en tydlig efterton av Tallskott. Tyvärr så tar mölskan över och smaken av korven försvinner nästan helt. Mölskan tjänar på den här kombinationen men tyvärr så är korven förlorare.
- Salami står sig lite bättre än älgkorven men tyvärr inte tillräckligt, dess smak domineras av mölskan och får mig att sakna en starkare kryddighet.
- Salami picante var i sin tur väldigt intressant. Mölskan blev omedelbart lite syrligare, tätt följt av en beska och en svag antydan av sötma i slutet. Här visar Tallstrunt sin dolda IPA sida.
- Valnötsost bjöd på en rejäl överraskning, syran och beskan mildras omedelbart och mölskan får en rundare, mjukare smak som snabbt förde tillbaka mina tankar till ale, nästen lite åt Ruby ale hållet.
Detta experiment visade tydligt att Tallstrunt är en stark och variabel mölska som kan imitera både lager, ale och IPA beroende på vad den kombineras med, men också att tilltugget måste besitta en bred smakprofil på egen hand. Så våga vara djärv när du väljer mat och tilltugg till Tallstrunt, mitt bästa tips är att ta ut svängarna lite när du experimenterar med dessa smaker, för annars så är det lätt hänt att Tallstrunt att ta över. Tallstrunt passar alltså bra till ex. rökt, inlagd och kryddstark mat för att få rätt balans.
Vad som imponerat på mig mest under mina efterforskningar om Tallstrunt är hur pass mycket smaken kan variera. Den här mölskan har länge varit min favorit bland de mölskor jag provat, men jag har varit lat och druckit den som en enkel öl, utan att testa alla dess egenskaper på allvar. - Så med en dos ödmjukhet så vill jag säga att jag själv lärt mig nya saker om min gamla favorit och känner mig säker på att den här mölskan kan vara den perfekta inkörsporten för många öldrickare till världen av honungs baserad alkohol, speciellt för de som favoriserar Pale Ale, IPA och en god lager till middagen. Jag hälsar er välkomna att förgylla måltiden med en god mölska som denna.
Bland tallar och furu så finns det många sagor