Spelar min Lind, sjunger min Näktergal.

Uppdaterat: 30 sep.

- Astrid Lindgren

Så många av Sveriges folkvisor refererar till lindträdet och föga förvånande är det att du kan finna lindträd i nästan alla av Sveriges landskap.

Om du skulle vandra tillbaka bara hundra år i tiden, så skulle du utanför varje gård finna ett träd, ett s.k. vårdträd. Föga förvånande är att det vanligaste vårdträdet, speciellt i södra Sverige, var linden. Trädet planterades när gården byggdes och dess liv ansågs vara

bundet till den släkt som byggt gården, så länge trädet levde så skulle samma familj leva i trygghet och arbeta på gården, man fick inte skada trädet under några omständigheter.

Linden ansågs på flera håll vara ett heligt element på grund av sin långa livslängd, något som även lever kvar hela vägen från forntiden var att man ofta offrade både mjöl och öl till linden, som hälldes över dess rötter.


Linden är ett mycket populärt träd i Sverige än idag med flera användningsområden, som att ett te med lindlöv kan lindra huvudvärk och förkylning men låt oss fokusera på dess blommor, på våren så producerar dess blommor så mycket nektar att den spiller över och kladdar ned allting som vistas under trädet. Självklart lockar det till sig insekter och i synnerhet bin som i sin tur producerar den ljuvliga lindhonungen. Lindhonung har en frisk och riklig smak, den är väldigt nyanserad och ytterst lämplig för att brygga ett gott mjöd.


För att återgå till mjödet i den här krönikan, så är Lind bryggt på just lindhonung, som namnet avslöjar så produceras den av bin där det växer mycket lind, exempelvis nära kyrkor och gamla herrgårdar. Just denna honung är ifrån dalarna, nära till där Gustav Vasa hade sin favorit lind. Om lindhonung blandas med annan honung så kallas det ofta Högsommarhonung. Den har alla de egenskaper du hittar hos ”vanlig” honung men mest av allt så har den ett oöverträffat djup av smaker.


Lindmjödet för dig på en bitterljuv och frisk resa tillbaka till naturen, i den mest romantiska bilden av naturen. Från andra mjödkunniga vänner har jag hört att lindmjöd oftast är det första man skall bjuda den nyfikne och oinvigde på. Jag förstår och instämmer för lindmjödet är lätt att ta till sig och lätt att älska. Dock vill jag varna den oerfarne att det är mycket lätt att förlora sig i lindmjödets mångnyanserade smak.


Smaka först och lukta sen, smaka och dra in lite luft, smaka och sätt näsan i glaset medan mjödet fortfarande ligger på tungan, smaka och låt det dansa i munnen. Varje gång kommer du hitta något du inte märkte förut.



Detta mjöd är ett av de mest komplexa men också ett av de mest nybörjarvänliga av mjöd som står att finna. Dess uppenbara sötma ger den en aura av att vara en publikfriare men bakom det första intrycket avslöjas en komplexitet som erbjuder den nyfikne ett stort djup av smaker att utforska. Mitt eget intryck börjar med att smaken för med sig tjock sötma som av färsk granskottssirap, med en lätt honungs sötma, en frisk beska som liknar kåda, sen kommer den friska nyansen av citronmeliss och harsyra, mot slutet så har mjödet något aromatisk som för tankarna till basilika. Jag har hört att andra känner, mint, plommon och till och med fläder. Lind har flera nivåer av sötma, kryddighet och beska som det balanser fantastiskt. På grund av dess stora bredd av smaker så gifter sig mjödet med de flesta sorters mat såsom fisk, kött, fågel, grönskar, desserter, ost och välkryddade rätter, det passar helt enkelt till allt! Det gör sig även fint som en cocktail-bas. Som alltid så måste du upptäcka resten själv.




Vi möts bland lindarna…










40 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla