Enligt legenden så får Piast Ckosiscoins (Hjulmakaren) och hans fru Rzepicha besök av främlingar på sonen Ziemowit´s sjunde födelsedag, då pojkens hår skulle klippas för första gången. Dessa främlingar gav till Piast och hans familj en välsignelse, nämligen att hans källare alltid skulle förbli full. Efter att dessa andeväsen vandrat vidare så blev hans källare inte bara full, Piast blev även vald till prins av folket i ett försök att störta den elake och korrupte prinsen Popiel.
Den här historien berättar legenden om Piast Hjulmakaren, den semi-legendariska grundaren av Piast dynastin (Piastowie) som är grundarna av Polen så som vi känner till det idag. Legenden säger att han blev välsignad av änglar, störtade den mytologiske prins Popiel och levde i 120 år. Han skall ha avlidit år 861, samma årtionde som Rurik grunda Kievriket, Ansgar som en gång förde kristenheten till Norden avlider i Hamburg-Bremen och Vikingarna bränner Paris.
--- Även om revolutionen blev en stor framgång, så ville Piast inte vara Polens härskare, så hans son Ziemowit tog över ansvaret och anses än idag vara den första stora hertigen av Piast-dynastin som styrde stora delar av polen under många generationer. Cirka 100 år senare så skulle Świętosława (m.a.o. Gunhild), en furstinna av Piast ätten ha äktat sveakungen, Erik Segersäll.
Själva ordet "piast" är mycket gammalt och det finns flera teorier om dess rötter. En tolkning är att de kommer från ordet piastun som var sen sorts ämbetstitel. En piastun var den, som var ansvarig för sin herres hushåll och eventuellt dennes barn. Något som vi på svenska skulle kalla en ståthållare. Detta kan ha placerat ”piast-familjen” i en position där de kunde göra uppror mot sin herre Popiel. En annan hypotes är att piasterna var skandinaviska hyresvärdar som anlitades för att störta den styrande Gniezno (en stad i dagens Polen).
--- Historien om Piast sträcker sig långt tillbaka i tiden, och mycket av historian har säkerligen blivit blandad med myter och legender, men dessa tillsammans skapar en otrolig saga som mjödmakarna på mjöderiet Apis fått namnet Piastowski, som jag ska utforska i denna krönika.
Till att börja med så är Piastowski en s.k. trójniak, den andra nivån i det mest kända mjöd-klassificerings systemet. Piastowski har en lätt sötma, men det är inte så sött att jag skulle kalla det ett dessertmjöd, därför har jag min vana troget provat den mot många olika sorters mat. Piastowski är methgelin, alltså ett mjöd som är kryddat med örter, men dessvärre så har mjöderiet Apis inte gjort det känt exakt vilka örter de använt, bara att det handlar om örter från alperna, så jag kan bara spekulera. Tankarna går till Chartreuse från de franska alperna och den blå Getiania som också används i medicin, likaväl som sprit-krydda men i min mening så bär inte Piastowski någon smak som jag direkt skulle förknippa med någon av dem.
Men vad smakar det då? Det finns definitivt en nyans av bränd honung i mjödet, en sötma i början tätt följd av en fruktighet och till sist en känsla av ekfat i eftersmaken, och precis som de flesta av de polska mjöd som jag smakat hittills har den en nyans av nejlika. Den varma känsla som Piastowski väcker inom mig kommer från att detta mjöd har sin egen emotionella aspekt som vittnar om värme och hemtrevnad. En känsla som väcker minnen av att sitta hemma framför en brasa en kall vinterkväll och mysa.
Efter en så bra början så bestämde jag mig för att prova Piastowski mot en mycket bred bas av smaker, detta började med en enkel middag där jag serverade mjödet vid rumstemperatur i höga mjöd-glas.
- Klassisk Croque Monsieur med ost och tomat. Detta är en enkel klassiker som värmer en ända in i själen och fyller de flesta med en viss nostalgisk glädje. Detta mjöd, är så balanserat att en kryddighet och stryka snabbt framträder i mjödet, tätt följt av en besk efterton som inte var där från början och förlänger eftersmaken. Mjödet, som på egen hand är väldigt runt, får nu en vassare ton, absolut inte obehagligt men mycket tydligare i smaken.
- Med Zapiekanka, eller varm toast med champinjoner, som är passande nog är en polsk klassiker, där svampen redan besitter sin egen sötma, blir mjödet skarpare och aningen syrligare. Detta är en otroligt behaglig balans som förvånar mig på ett behagligt vis.
- Bara för att testa gränderna så fick nästa smakkombination bli rödvin, (Il Barone). Det är första gången jag testar att dricka mjöd på romerskt vis, men resultatet blev tydligt. Vinet tappade all sötma och blev rent utsagt surt, medan mjödet i kontrast nästan blev överväldigande sött och känslan av att äta ett karamelliserat äpple blev framträdande. Det är värt att tänka på att det är en trójniak. Bara andra graden av fyra på den polska söthets-skalan. Kontrasten mellan ett riktigt mjöd och dess arvtagare, vinet, kunde inte vara större.
Nästa smak-omgång gjordes ur de rundare och lägre mjöd-glasen, detta gav mjödet en smak av äppelmust och än en gång karamelliserat äpple. Om det beror på att mjödet fått lufta längre eller ej vet jag inte, men jag är nu övertygad om att de flesta polska mjöderna förtjänar att drickas i kupa av något slag.
- Burrito med kyckling, chili och sambal olek, kan verka som en otippad maträtt att använda mjöd till men med en lång erfarenhet av drycken i kombination med mat, så gör sig mjöd väl tillsammans med starkt kryddad mat, och det är en personlig ambition att föra mjödet till det hemtrevliga svenska matbordet, precis som det är i stora delar av världen, bland annat Mexico som burriton (tacos de harina) kommer ifrån.
Piastowski bidrar till att förhöja styrkan i maten som bränner på ett behagligt sätt, samtidigt maten höjer sötman i mjödet. Resultatet är en söt-stark smakkombination som inger en mycket trivsam känsla av både festlighet och s.k. ”comfort food”.
- Chai choklad från Chokladflickan i Stockholm. Hos den mörka och kryddade chokladen upplever jag honung, peppar, nejlika i en kavalkad av smaker. Det påminner faktiskt lite om en lyxigare variant av pepparkakor som ger en härligt ”julig” smak och en otroligt mysig högtidskänsla. Återigen så framträder äppelsmaken i mjödet och jag undrar mer än någonsin om mjöderiet Apis använt äppelmust eller kanske äppelblomshonung till Piastowski.
- Självklart så tog jag chansen att änne en gång få prova mjöd tillsammans med Tony's Chocolonely Milk Chocolate Glühwein. Resultatet blev annorlunda än förväntan, det jag först fick fram var fruktsyra och sötma, jag hade förväntat mig en likande smakreaktion som med den föregående chokladen eftersom de båda har liknande kryddkombinationer men när mjödet förstärkt kryddningen i den mörka chokladen så jämnar den ut kryddan och blir frisk och fruktig tillsammans med den ljusare chokladen.
Jag tror att till skillnad från Tonys ljusa choklad redan har så mycket sötma från start, gör att syran i mjödet kommer fram, medan denna mörkare choklad som är lite bitter i stället lyfter fram sötman.
Vid den tredje och sista provomgången serverade jag ännu en gång mjödet rumstempererat, fast denna gång i vinglas. Nu valde jag att lyxa med riktig festmat och riktade in mig på både kött och ”havsdelikatesser”.
- Stenbitsrom, semtana och rödlök, dessa tre ingredienser tillsammans med en bit bröd är en klassisk förrätt som ligger mig varmt om hjärtat. Den annars bekanta bittersöta smaken jag alltid känt i polska mjöder skiftar nu mot en söt-syrlighet med en efterton av bark. En stark men välkommen påminnelse om att mjöd kan vara fatlagrat. Sältan från fiskrommen neutraliserar delvis mjödets sötma och fettet i smetanan neutraliserar bitterheten, hela upplevelsen i sig gav mjödet en frisk lätthet.
- En blandning av charkturi bestående av prosciutto crudo, salami milano, och coppa (marmorerad skinka), gav mig en överraskning. Jag trodde först att de tre inte skiljde sig nämnvärt i smak och att jag skulle kunna sammanfatta brickan som en enda smakprofil men så var inte fallet. Tillsammans med prosciutto så blir mjödet både kryddigare och sötare tillsammans med köttets sältan medan med salamin så framträder liter mer av den bittra sötman och med coppa så hände samma sak som med prosciutton.
- Piastowski tillsammans med kryddig räkwook ger aromerna bredare svängrum. Tillsammans med kryddade räkor så framträder verkligen sötman i mjödet, varje enskild krydda, paprika, kumin och habanero träder fram individuellt men stinget mildras så alla känns harmoniskt samtidigt som kryddigheten finns kvar.
- Friterade bläckfiskringar är mer dominanta än räkorna, kryddningen till trots, gör att sötman dämpas och fruktigheten ger sig till känna. En till effekt utav bläckfisken är att smaken av mjödet dämpas lite, medan doften av mjödet kommer fram mycket tydligare. Både smak och doft dröjer sig kvar, och i stället för att förenas i smak och doft som med räkorna verkar bläckfisk och mjöd separera som två enheter men också samexistera i en ofattbar harmoni. Det är kort och gott en effekt som måste upplevas för att tros.
- Briost är en självklar klassiker bland ostar, som förtjänas att provas mot varje mjöd som finns. Osten förstärker mjödets kryddor, speciellt kryddnejlika och kanel. Men utöver det så är det svårt att separera de andra smakerna då mjöd och ost harmoniserar så väl.
- Tillsammans med fransk bondost, så ligger eftersmaken av mjödet kvar mycket längre, även doften av mjödet förändras så framträder den behagliga beskan och syrligheten i mjödet ännu en gång. Detta är bara ännu en av de många bittersöta nyanser som polska mjöder så ofta har.
- Tiramisu är något som jag inte tidigare provat tillsammans med mjöd, så jag var mycket nyfiken att se vilka smaker som skulle framträda. Första smaken jag får när dessert och mjöd blandas är vatten, men strax efter så dyker alla mjödets många smaknyanser upp för att sen försvinna igen. Mjödets fruktighet framträder tydligt och kaffesmaken tiramisun blir mycket tydligare i eftersmaken, nästan lite rökig. Jag är något förvånad att tiramisun är så dominant i smaken, men det som fascinerar mig mest är att det här mjödet som står sig så bra mot kryddstark mat och agerar parallellt med fet mat, nu drar sig tillbaka när det ställs mot sötma.
Så efter den mest omfattande smakprofilen någonsin och med hjälp av flera kloka människor som jag utsatt för min smakresa denna gång, så känner jag mig nu säker att utnämna Piastowski till ett matmjöd.
Den är lite för mycket för att vara en fördrink, rik och fyllig med mat men inte så söt att den kan klassas som ett dessertmjöd. Piastowski besitter både bredd och flexibilitet i smaken och passar lika bra till det hemtrevliga middagsbordet som på den uppdukade festen.
Nu lämnar jag dig med min sammanfattning om detta mjöd, för att själv utforska och se vilka nya spännande smakupplevelser som du kan upptäcka längs vägen.
Skriv gärna och berätta vad du finner under din egen smakresa!